Strax innan jul ringde min syster upp mig och undrade vad jag önskade mig i julklapp. Eftersom jag inte kunde komma på något fick jag säga åt henne att "jag ska fundera och ringer om 30 minuter." Kunde verkligen inte komma på något som jag verkligen ville ha fören ett litet minne pockade på uppmärksamhet. Lillasyster hade minsan en bekant som brukade få i uppdrag av vänner och släkt att baka till diverse sammankomster och det tyckte lillasyster att även jag borde göra (mer än vad jag redan gör emellanåt). Sedan har jag ju kikat in diverse intressanta objekt hos Kakburken och de visste jag ju att de sålde presentkort. Så ett sånt fick det gärna bli meddelade jag efter att sagda betänktetid hade förflutit. Lillasyster hade dock andra planer vad gällde presentkort:

Den söta plåtburken på bilden nedan var fint inslagen med en lapp i sig om att öronmärkta pengar var insatt på mitt konto. Hennes tolkning på det hela var att kortet i burken var en present (=presentkort) och burken är ju helt solklart gjord för att ha kakor i (=Kakburken). Summan av det hela blev alltså ett presentkort hos Kakburken. Storasyster var/är mäkta stolt över lillasysters logik när densamme alltid klagar över att hon alltid hittar på så tråkiga presenter.