Så är årets sommarsemester snart till ända.

Det där med hemresan är ett märkligt fenomen. När man kör söderut känns vägen oändlig och varje mil för semesterkänslan längre bort. På hemvägen är det tvärtom. Plötsligt är man på väg tillbaka till vardagen och milen verkar gå alldeles för fort.

Som vanligt gick hemresan genom Danmark.

Efter åtskilliga mil bakom ratten behövdes en paus i det myckna körandet. Vi svängde in vid Netto. Benen skulle sträckas, kaffet fyllas på och kanske kunde man hitta något litet att tugga på.

Det var då hon dök upp.

Karen Volf.

Nåja – inte Karen själv förstås, utan hennes kakor.

På hyllan stod paket med træstammer, danska trästammar. Jag hade aldrig tidigare gjort hennes bekantskap. Men bakverket däremot kändes märkligt bekant.

Vänta nu – är inte det där en dammsugare?

Jag har alltid tänkt på dammsugaren, eller punschrullen, som något väldigt svenskt.

Den där lilla gröna eller bruna skapelsen med Marsipan runt en fyllning av kaksmulor, punsch och annat gott har för mig varit lika svensk som kanelbullen och prinsesstårtan.

Och för den som vill vara lite extra nördig finns ju den klassiska benämningen 100-ohmskakan.

Tittar man på ett motstånd på 100 ohm och dess färgkod är det inte särskilt svårt att förstå varför. Brunt, svart och brunt – och plötsligt har elektronikens värld fått ett bakverk.

Men på Netto i Danmark fick jag anledning att ompröva min uppfattning.

För där låg alltså trästammen.

Den danska kusinen till dammsugaren.

Marsipan. Choklad. Kaka. Rom.

Det började kännas som ett fall för Nordiska rådet.

Men vem var Karen Volf?

När jag kom hem blev jag förstås tvungen att ta reda på vem kvinnan bakom namnet egentligen var.

Och det visade sig vara betydligt mer intressant än jag hade förväntat mig.

Karen Volf föddes 1864 nära Roskilde och blev en av Danmarks tidiga kvinnliga företagare inom bageri- och konditoribranschen.

År 1890, bara 26 år gammal, öppnade hon tillsammans med sin blivande man Christen Adolf Volf en verksamhet på Strandvejen i Hellerup.

Det började förhållandevis blygsamt.

Men Karen Volf hade uppenbarligen större planer än att bara sälja kakor över disk.

Hon såg möjligheterna i att tillverka kakor i större mängd och att få ut dem till kunder långt utanför det egna konditoriet. Verksamheten växte och Karen Volf kom att bli en pionjär inom den danska kak- och bageriindustrin.

Det är lätt att glömma hur annorlunda tiden var.

En kvinna som byggde upp ett företag i den här omfattningen kring förra sekelskiftet var långt ifrån självklar.

Hon hade till och med en kakbil

Karen Volf verkar dessutom ha förstått värdet av reklam långt innan någon hade hört talas om influencers, algoritmer eller riktad annonsering.

Hon lät använda en särskild kageautomobil – en bil som körde ut kakor till kunderna.

Samtidigt blev bilen en rullande reklampelare för verksamheten.

Det är faktiskt ganska genialt.

I dag hade vi förmodligen kallat det för content marketing och varumärkesbyggande.

Karen Volf behövde bara en bil full med kakor.

Verksamheten fortsatte att växa och hennes namn blev ett etablerat danskt varumärke. Karen Volf själv avled 1946, men företaget och varumärket levde vidare.

Och det är alltså hennes namn jag står och tittar på en vanlig sommardag på Netto, mer än 80 år efter hennes död.

Træstammen

Och så var det själva trästammen.

Den danska trästammen är en klassisk dansk kaka och påminner starkt om vår svenska dammsugare. Fyllningen består bland annat av kaka och rom, den omges av Marsipan och ändarna är täckta med choklad.

Det finns naturligtvis skillnader.

Men tillräckligt många likheter för att jag ska känna att våra respektive konditorer någon gång måste ha stått på varsin sida av Öresund och sneglat på varandras receptböcker.

Vem som var först?

Det tänker jag inte ge mig in på.

Sådana diskussioner kan bli mycket långdragna.

Och det finns viktigare saker här i livet.

Som att äta upp kakan.

En ganska bra souvenir

Det blev i alla fall ett paket trästammar som fick följa med hem.

Det är kanske inte den mest spektakulära semestersouveniren man kan tänka sig.

Ingen handgjord vas.

Ingen dansk designklassiker.

Ingen liten staty av Den lille havfrue.

Bara några kakor.

Men ibland är det just de där små inköpen som leder till de roligaste upptäckterna.

Jag hade aldrig hört talas om Karen Volf.

Nu vet jag att hon var en driftig dansk entreprenör som började sin verksamhet i Hellerup 1890 och byggde upp ett företag som kom att bli en del av dansk konditorihistoria.

Och jag vet att danskarna har sin egen variant av vår dammsugare.

Så nästa gång någon påstår att dammsugaren är en helt igenom svensk uppfinning kommer jag nog att höja på ögonbrynen.

För det finns en dansk trästam som har något att säga om saken.

Och skulle diskussionen bli alltför hetsig kan man alltid bryta den med en 100-ohmskaka.

Det är trots allt en ganska bra kompromiss mellan Sverige, Danmark och elektronik.

En god avslutning på semestern – och början på en ny bekantskap.